Da Jerk

Idag fyller den tjej jag nog senast hade ett nästan riktigt förhållande 31 år..även om hon inte vill vara min vän på fejan har jag skickat ett grattis..jag är så storsint av mig..

Tänkte på henne en vända inatt..när jag såg på Natural born killers...rubriken (som för en gångs skull har någon relevans med innehållet i inlägget) är ett citat från filmen..Patsy gjorde ett blandband åt mig där citatet var med..

Det är kärlek det...blandband, större än så blir inte kärleken..ena sidan var bara countrylåtar..suveräna varenda en..

Vad jag menar med nästan riktigt? Vi träffades på internet, jag IRC:ade på nätterna och skolkade på dagarna när jag gjorde mitt fjärde år på teknisk i Borlänge, där på #hockey fattade vi tycke för varann..hon var sweet sixteen och alla där trodde jag var ishockeystjärna eftersom jag spelade i juniorernas div.1 och hade föreningsbilen för att kunna komma hem på träningarna (det var en sliten Volvo 240 -83)...sanningen är ju att ingen annan behövde bilen därför fick jag ha den så länge..
Vi började brevväxla..för ärligt talat, den flicksnärtan bodde på andra sidan Atlanten..i Philadelphia...att vi någonsin skulle träffas var bara en naiv dröm..var skulle jag få de pengarna ifrån?

På våren 1994 pratade vi ändå om det, men jag var ju pank..i slutet av maj sa hon att hennes föräldrar kunde betala resan..efter stor vånda (vem vill känna sig köpt?) åkte jag över ett par veckor i början av juli..jag missade VM-finalen i fotboll eftersom jag satt på flyget då..de var iaf snälla och spelade in den åt mig (även om en klumpig säljare i en klädbutik avslöjade att det blev straffar genom att säga "Ok, I can say that it has never ended like that before"..som om jag inte fattade direkt..suck..våndan över att vara allvetande)...

Iaf, vi fortsatte hålla kontakten brevledes och via telefon..eftersom skolan var slut och jag nu var kasernjägare hade jag ingen tillgång till internet..sommaren -95 åkte jag över igen i 3-4 veckor den här gången..hennes pappa betalade igen..

Sommaren -96 trodde jag för ett svagt ögonblick att jag skulle kunna betala själv eftersom jag lyckats skaffa mig ett jobb, men icke..den här gången betalade hon genom att plocka av sina modellpengar (tänk dig tandkrämsreklam och att hon är två år..ingen Tyra..)...det var sista gången vi sågs..vi höll troskyldigt kontakten till någon gång på vintern -97 kanske, sen dog det ut..lite väl lång distans för ett förhållande kanske..förutom några väl valda fyllesamtal från mig då (hey, när man gått igenom hela telefonboken i Sverige får man gå utomlands..)..

Nåväl, hon har gift sig nu och bor i Florida..jobbar på någon militärbas..tror hon sysslar med mjukvara..har hund..jag träffade hennes far här i sthlm fö några år sedan..han var här i affärer...

Så, inte direkt något riktigt förhållande..träffas 2-3 veckor varje år och däremellan leta villiga kvinnor som låter en leka med brösten känns väl inte direkt seriöst (tro nu inte jag var ensam..hon gjorde ungefär likadant, fast letade kanske inte så mycket efter kvinnor med bröst då..)..inget riktigt förhållande, men det närmaste jag kommer i det här livet..

Låten nedan tar mig alltid tillbaks till den fuktiga värmen i Philly..

Hugs & Kisses..