Från frustration till depression på 10 sekunder...

Läste en kommentar på gurkbasurkens blogg.."Tro mig eller ej, men efter ett tag känns det nästan skönt på ett apatiskt sätt. Noll ambitioner och noll pepp gör nämligen att besvikelserna blir så mycket mindre när man misslyckas."

Visserligen gällde detta om man hade ett trist jobb och jag läste nog kommentaren som fan läser bibeln, men ändå,,,just så känns det just nu...varför fan skulle jag träffa the Sunne girl och hon följa med hem??Varför skulle det ligga en halvnaken 23-åring med fantastisk kropp i morsans dubbelsäng?? Innan hade jag den sexuella frustrationen som visserligen inte heller var alltför rolig..men nu??

Det är fan ännu värre...jag har glimtat på kärlekens port, trodde att det var okej att stiga in, men precis som på krogen blev jag nekad..fel kläder, fel utseende..bara medlemmar..sorry grabben..testa en trip down lonely street...

Nu känner jag bara saknad och längtan..saknad efter the Sunne girl...längtan efter kärlek...

Skulle vi här analysera lite skulle säkert någon komma fram till att jag projicerar min längtan efter kärlek på the Sunne girl så att hon blir svaret på alla mina böner...men varför vara intellektuella på den här bloggen?? Det har inte hänt förr..och det är nog fel skribent för det..

Nu känner jag en etter värre hopplöshet än innan lördagen...det som förr var frustration har förbytts till depression..

Varför svarar hon inte när jag ringer eller på mina sms?? Ska jag våga mig på att ringa till hennes hemtelefon (Eniro..kollade upp hennes mobilnr..fick adress och hemnummer..stalker-material I know..)?? Är det helt out of line med ett blommogram??
Svaren är väl i tur och ordning..du är en fet mupp, Nej & Ja!

Ska det bli en Weeping Willows helg detta? Känns som om detta var min chans till lite kärlek (det har ju inte direkt vimlat av dem de senaste århundradet..)...

Fan, fan, fan...det skulle varit vi...det kommer aldrig hända...jag är dömd att vandra i dödsskuggans dal med oket att ständigt vara singel...en tråkig singel med en underbar dotter i släptåg...tur hon finns..det har räddat mig många gånger hittills i livet...kommer väl att göra det den här gången också...

Shit, orkar inte ens vara cynisk just nu...gläds inte över semestern...trippen till Bajen-shopen räddade mig ett tag, men nu känns det som januari igen...jag har bara regn hos mig...fan citerar Orup..jag är mer illa däran än jag trodde...ska kanske lägga mig på sängen och gråta lite istället...

"No question about it, I for sure will die alone
There'll be no other, can't see anybody coming along"

Jerk

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback