Stockholmsresan del 2
Det blev inte så frekvent som jag tänkte det här med Stockholmsresan, men här kommer iaf del 2.
Denna gång tar vi oss in till city..
Så varför tar vi oss till ett sunkhak på en sidogata till Drottninggatan? Har månne Jerk varit på en het dejt här? Kanske en livshotande matförgiftning? Eller bara en ovanligt lyckad förfest?
Nej, nope och njet. Inget av ovanstående. Jag har bara varit här en gång i mitt liv. Det var för ca 5 år sedan (tror jag). Jag, min mor och dotra åt lunch här. Den enda gången som mor besökt mig i sthlm. Jag jagade dotra nedför gatan när hon givetvis snubblade och skrapade upp ena knäet (alltid samma sak, hennes knän är ständigt sönderskrapade, så även idag efter att vi spelat fotboll på gården igår), men det är inte därför jag tar med det här stället.
Anledningen till att det finns med i min Stockholmsresa är för att på sjuttiotalet låg det en pizzeria här och exakt på dagen för 34 år sedan var min mor här och åt pizza.
Och det är speciellt därför att??
Det är speciellt för att det var det sista hon åt innan jag föddes. Dagen efter såg jag dagens ljus på Nacka BB och världen var sig inte längre lik. Eller ja, den snurrade väl som vanligt och ingen tog notis om dagen, förutom kanske familjen Zetterberg i Falkenberg som firade Pers 4 födelsedag..
Vissa belackare (läs lillebror) tror att hennes sista måltid innan födseln till stor del förklarar min kostcirkel och mitt kroppsomfång, jag är tveksam, jag var väl 12-13 år innan jag åt min första pizza hemma i byn. Ändock, jag kanske borde använda det som orsak och skuldbelägga min mor? Det är väl populärt att skylla på någonting i barndomen för alla misslyckanden i dagens samhälle. Undrar i så fall vad som hände som gör att jag inte för allt smör i Småland kan träffa en flickvän?
I alla fall, det här var del 2 i Stockholmsresan, det kommer komma fler delar. När däremot har jag ingen aning om, med nuvarande takt torde jag vara klar lagom till min pension...
Denna gång tar vi oss in till city..
Så varför tar vi oss till ett sunkhak på en sidogata till Drottninggatan? Har månne Jerk varit på en het dejt här? Kanske en livshotande matförgiftning? Eller bara en ovanligt lyckad förfest?
Nej, nope och njet. Inget av ovanstående. Jag har bara varit här en gång i mitt liv. Det var för ca 5 år sedan (tror jag). Jag, min mor och dotra åt lunch här. Den enda gången som mor besökt mig i sthlm. Jag jagade dotra nedför gatan när hon givetvis snubblade och skrapade upp ena knäet (alltid samma sak, hennes knän är ständigt sönderskrapade, så även idag efter att vi spelat fotboll på gården igår), men det är inte därför jag tar med det här stället.
Anledningen till att det finns med i min Stockholmsresa är för att på sjuttiotalet låg det en pizzeria här och exakt på dagen för 34 år sedan var min mor här och åt pizza.
Och det är speciellt därför att??
Det är speciellt för att det var det sista hon åt innan jag föddes. Dagen efter såg jag dagens ljus på Nacka BB och världen var sig inte längre lik. Eller ja, den snurrade väl som vanligt och ingen tog notis om dagen, förutom kanske familjen Zetterberg i Falkenberg som firade Pers 4 födelsedag..
Vissa belackare (läs lillebror) tror att hennes sista måltid innan födseln till stor del förklarar min kostcirkel och mitt kroppsomfång, jag är tveksam, jag var väl 12-13 år innan jag åt min första pizza hemma i byn. Ändock, jag kanske borde använda det som orsak och skuldbelägga min mor? Det är väl populärt att skylla på någonting i barndomen för alla misslyckanden i dagens samhälle. Undrar i så fall vad som hände som gör att jag inte för allt smör i Småland kan träffa en flickvän?
I alla fall, det här var del 2 i Stockholmsresan, det kommer komma fler delar. När däremot har jag ingen aning om, med nuvarande takt torde jag vara klar lagom till min pension...
Stockholmsresan
Det var ingen slump att jag och dotra tog bussen till Skarpnäck i lördags, man skulle kunna säga att det var för att jag ville njuta lite av att åka buss innan strejken, man kan också säga att jag valde att inte kliva av i Bandhagen eftersom dotra sov så sött, men sanningen är att jag inte varit i Skarpnäck på nästan 6 år, jag tyckte det var dags helt enkelt..
Skarpnäck var den första tunnelbanestationen jag klev av när mitt andra Stockholmsliv började för lite drygt 8 år sen. Det var den 10 februari år 2000 jag klev av tunnelbanan vid elvatiden på förmiddagen på väg till min första dag på företaget på Flygfältsgatan. Egentligen skulle jag klivit av där en dag tidigare för en anställningsintervju, men eftersom jag försov mig hemma i byn och missade rälsbussen blev det en mindre telefonintervju och provjobb torsdag-fredag istället...som alla förstår blev jag kvar..och är kvar än. Den 1:a juni 2002 flyttade företaget till Kista och jag har sedan dess bara varit i Skarpnäck en gång..jag fick åka dit och ta emot någon snubbe som skulle köpa lite överblivna grejer från produktionen..
Bilden nedan är från det mest frekventerade lunchstället under min tid ute i Skarpnäck
För den som tror att namnet Nathalie ständigt tycks förfölja mig, ni har nog rätt..
Natalie's, här käkade jag, Sporre och Bråke alltid på fredagar, fredagar var Pjeskavica-dag. Den var ljuvlig. Sporre och Bråke åkte dit en gång för 3-4 år sedan också, men jag kunde inte följa med den dagen..
På min tid åkte jag buss från Rågsved till Horisontvägen, det var alltid ett lotteri om när bussen skulle komma, skulle den vara 10 minuter för tidig, eller 15 minuter för sen..man visste aldrig och jag fick chansa. Det var väldigt roligt att stå ute i smällkalla vintern och frysa.
Innebandyn med jobbet spelades i kyrkan..idrottshallen där,kl.7 på fredagmornarna..det var inte alltför ofta som jag var med...det var lite väl tidigt för mig..
Skarpnäck är även Haris och en av mina favoritbloggar...
Skarpan, det var grejer det..det var här bankomaten sprängdes och aldrig återkom, samma sak hände sedan i Rågsved också..
Det var i Skarpnäck jag för första och enda gången åt fisklasagne..det var ett misstag, det tog mig två tuggor innan jag insåg det...jag gick hungrig den eftermiddagen..
Vart nästa Stockholmsresa tar mig blir spännande att se..
Skarpnäck var den första tunnelbanestationen jag klev av när mitt andra Stockholmsliv började för lite drygt 8 år sen. Det var den 10 februari år 2000 jag klev av tunnelbanan vid elvatiden på förmiddagen på väg till min första dag på företaget på Flygfältsgatan. Egentligen skulle jag klivit av där en dag tidigare för en anställningsintervju, men eftersom jag försov mig hemma i byn och missade rälsbussen blev det en mindre telefonintervju och provjobb torsdag-fredag istället...som alla förstår blev jag kvar..och är kvar än. Den 1:a juni 2002 flyttade företaget till Kista och jag har sedan dess bara varit i Skarpnäck en gång..jag fick åka dit och ta emot någon snubbe som skulle köpa lite överblivna grejer från produktionen..
Bilden nedan är från det mest frekventerade lunchstället under min tid ute i Skarpnäck
För den som tror att namnet Nathalie ständigt tycks förfölja mig, ni har nog rätt..
Natalie's, här käkade jag, Sporre och Bråke alltid på fredagar, fredagar var Pjeskavica-dag. Den var ljuvlig. Sporre och Bråke åkte dit en gång för 3-4 år sedan också, men jag kunde inte följa med den dagen..
På min tid åkte jag buss från Rågsved till Horisontvägen, det var alltid ett lotteri om när bussen skulle komma, skulle den vara 10 minuter för tidig, eller 15 minuter för sen..man visste aldrig och jag fick chansa. Det var väldigt roligt att stå ute i smällkalla vintern och frysa.
Innebandyn med jobbet spelades i kyrkan..idrottshallen där,kl.7 på fredagmornarna..det var inte alltför ofta som jag var med...det var lite väl tidigt för mig..
Skarpnäck är även Haris och en av mina favoritbloggar...
Skarpan, det var grejer det..det var här bankomaten sprängdes och aldrig återkom, samma sak hände sedan i Rågsved också..
Det var i Skarpnäck jag för första och enda gången åt fisklasagne..det var ett misstag, det tog mig två tuggor innan jag insåg det...jag gick hungrig den eftermiddagen..
Vart nästa Stockholmsresa tar mig blir spännande att se..