Hon kom över mon...
Ångesten har kommit smygandes under veckan...ja, inte dags att städa-ångesten...den har funnits här en längre tid...
Ångesten som smugit sig på är nog jobb-ångesten....det är väl inte bara för att jobbet är tråkigt...det största problemet är nog att jag hatar att kliva upp....tycker inte om när andra bestämmer över mig..åtminstone inte när det gäller vilka tider jag ska kliva upp...för det gör att de också bestämmer över mina läggtider...är inte en grej med att vara vuxen att man slipper höra "läggdags" någe mer??
Nu är det ingen som säger åt mig..förutom rösten i huvudet "om du inte går och lägger dig nu kommer du att vara så trött imorgon att du kommer försent igen.."
Kan jag få slippa den där jävla rösten?? Den hjälper ändå inte...jag höjer bara ljudet på tvn som någon annan revolterande tonåring..
Fy fan...vad händer om jag bara struntar att gå dit på måndag??
Näe...skit också...har inte råd med det...då får jag flytta från Söder..det vill jag ju inte...måste vinna på Lotto snart...drömvinsten...90 mille till Jerk..tack så mycket...jag lovar att stödja den lokala krögaren bäst jag kan...
Fast det är klart...ångesten kan gäller något annat?? Nej, inte sexuell frustration..den är ständigt närvarande, men jag får ingen ångest av den...
Men jag ska köra igång träningen igen...ångesten över känslan att detta är sista chansen är inte heller att leka med...förstår ju precis...träna mycket..äta mindre av godis och skräpmat...
Den här veckan har varit motsatsen till det...i mina bra stunder tror jag att jag har en sorts avskedsfest till mitt gamla liv...i de mer nyktra stunderna känns det som...det kommer aldrig att gå..du är dömd till att vara fet och ful resten av livet...
Och då får jag ännu mer ångest över att aldrig mer få känna lyckan över att ha sin käresta bredvid sig..smeka henne...skratta efter något "corny" skämt...blåsa henne hårt i öronen som ett skämt innan förförelsens stund är kommen...
Måste jobba på det tror jag...måste hitta tillbaks till fasen som kallas förnekelse....fasen där jag fortfarande tror att det finns någon ute där för mig....fasen där jag fortfarande tror att jag är viktig på jobbet och att de snart inser det och höjer min lön till en skälig nivå...
Varför fan kom jag ur den fasen??
Oh...inte får jag mindre ångest av att lyssna på Packet-låtar som går i moll...
"Vi möttes öster om Heden för länge, länge sen
Och det hade väl legat i luften hela den sommaren
Fast du kom från de finare husen, där de bodde som ägde allt
Så sa du jag vill va nån annan. Jag vill bli din Bonnie, du e min Clyde
Ikväll tar vi över stan"
Jerk
Ångesten som smugit sig på är nog jobb-ångesten....det är väl inte bara för att jobbet är tråkigt...det största problemet är nog att jag hatar att kliva upp....tycker inte om när andra bestämmer över mig..åtminstone inte när det gäller vilka tider jag ska kliva upp...för det gör att de också bestämmer över mina läggtider...är inte en grej med att vara vuxen att man slipper höra "läggdags" någe mer??
Nu är det ingen som säger åt mig..förutom rösten i huvudet "om du inte går och lägger dig nu kommer du att vara så trött imorgon att du kommer försent igen.."
Kan jag få slippa den där jävla rösten?? Den hjälper ändå inte...jag höjer bara ljudet på tvn som någon annan revolterande tonåring..
Fy fan...vad händer om jag bara struntar att gå dit på måndag??
Näe...skit också...har inte råd med det...då får jag flytta från Söder..det vill jag ju inte...måste vinna på Lotto snart...drömvinsten...90 mille till Jerk..tack så mycket...jag lovar att stödja den lokala krögaren bäst jag kan...
Fast det är klart...ångesten kan gäller något annat?? Nej, inte sexuell frustration..den är ständigt närvarande, men jag får ingen ångest av den...
Men jag ska köra igång träningen igen...ångesten över känslan att detta är sista chansen är inte heller att leka med...förstår ju precis...träna mycket..äta mindre av godis och skräpmat...
Den här veckan har varit motsatsen till det...i mina bra stunder tror jag att jag har en sorts avskedsfest till mitt gamla liv...i de mer nyktra stunderna känns det som...det kommer aldrig att gå..du är dömd till att vara fet och ful resten av livet...
Och då får jag ännu mer ångest över att aldrig mer få känna lyckan över att ha sin käresta bredvid sig..smeka henne...skratta efter något "corny" skämt...blåsa henne hårt i öronen som ett skämt innan förförelsens stund är kommen...
Måste jobba på det tror jag...måste hitta tillbaks till fasen som kallas förnekelse....fasen där jag fortfarande tror att det finns någon ute där för mig....fasen där jag fortfarande tror att jag är viktig på jobbet och att de snart inser det och höjer min lön till en skälig nivå...
Varför fan kom jag ur den fasen??
Oh...inte får jag mindre ångest av att lyssna på Packet-låtar som går i moll...
"Vi möttes öster om Heden för länge, länge sen
Och det hade väl legat i luften hela den sommaren
Fast du kom från de finare husen, där de bodde som ägde allt
Så sa du jag vill va nån annan. Jag vill bli din Bonnie, du e min Clyde
Ikväll tar vi över stan"
Jerk
Kommentarer
Trackback