Stockholm har gjort mig till masochist..
Ingen har lockat mig som du
Du var sval när jag kom hit
Och du är svalare nu”
Stockholm är den värsta sortens kvinna. Den där kvinnan som i all sin arrogans och överlägsenhet egentligen bara är värd förakt, men samtidigt kan du inte låta bli att älska henne, att göra vad som helst för att få hennes ynnest, göra vad som helst för att hon ska titta lite på dig och le.
Jag har varit förälskad i mer än sex år nu och så fort som jag tror mig ha en chans, känner att hon gläntat på dörren lite, slår hon igen den med ett brak. Kvar står jag utanför med blödande näsa och stukat självförtroende.
I somras gjorde jag mitt första nattbad på Långholmen. Kvällen började med lite grillning hos ett par goda vänner, fortsatte med att jag och mannen i huset gick till Debaser, sedan blev det nakenbad på Långholmen. Nakna tjejer, öl och en naken flohabba, livet var underbart, men det kunde bli bättre.
Vi hämtade båten tog en tur runt stan och återvände till Långholmen, av med paltorna igen för ett till dopp, lockade med oss ett par vackra tjejer skjutsade hem dem med båten. Livet var skönt.
När jag gick Hornsgatan och Ringvägen hem var jag lycklig, precis innan Ringen fick jag morgonsolen i ögonen, jag ville aldrig mer gå och lägga mig. Livet kunde inte bli bättre och jag kände att jag äntligen vunnit Stockholms kärlek.
Dagen efter drog hon innan frukost, för henne var jag bara ett sätt att överleva natten, för mig är det mitt livs kärlek. Stukad av sveket for jag till skogs för att slicka såren.
Jag for iväg på en fyra veckors semester till norra Dalarna, jag njöt av det låga tempot och av att ligga på kökssoffan hela dagarna endast avbruten av en stillsam öl ute i trädgården. Jag förstod inte vad det var som egentligen lockat mig med storstaden.
Tillbaks i Sthlm kände jag att min kärlek helt försvunnit. Här var det bara hets och stress. Ingen leende kvinna som hälsade mig välkommen tillbaks, men på kvällen förändrades allt. Inne på Söderstadion knottrade sig huden. Insikten om att jag aldrig kommer kunna flytta härifrån smög sig på och 20 minuter in på matchen skrev jag ett livstidskontrakt med henne. Efter 70 minuter försökte jag riva det. När matchen var slut var jag på väg att packa och dra. Stockholm hade gjort det igen, smekt mig med ena handen och örfilat mig med den andra. På vägen hem kom smekningarna tillbaks, promenaden över Skanstullsbron räckte.
Stockholm är vacker, för vacker, och hon vet om det. Hon vet att hon inte behöver krusa någon, för det är hon som bestämmer. Hon är ensam på banan i Sverige. Det finns ingen som kan hävda sig mot henne. Vill hon att du ska sitta ensam i din lägenhet och förbanna tomheten på kontot så gör du det, tycker hon att det är okej att tuben inte fungerar så du kommer försent till Söderstadion så blir det så.
Ibland går hon överstyr och du börjar fundera på att återvända hem till stillheten, då öppnar hon sina armar igen och ger dig en natt full av vin, kvinnor & sång. Innan natten är över har du ångrat dig och svurit evig trohet till Nordens Venedig. Denna kvinna som får Göta på Västkusten att framstå som en gammal, kutryggig bondmora. Det Stockholm som har Bajen, Götgatan & uteserveringarna på Medis.
Vad man än gör så går det inte att blidka henne. Du beskriver henne med vackra ord. Hon svarar med att prata kan vem som helst. Du köper en lägenhet som kostar lika mycket som en by uppe i Norrland, men då säger hon att du får henne att känna sig som en prostituerad, som tror att hon kan köpas för pengar. Du plockar upp skräp som någon slängt på hennes trottoarer, men då är du bara en tråkig, småborgerlig pedant. Det är först när du hotar med att lämna henne som hon visar lite intresse. Då slänger hon in ett nattbad på Långholmen eller en grillfest på Kanalplans läktare.
Och det räcker för dig. Du känner dig betydelsefull med rak rygg går du uppför Götgatan och känner dig oemotståndlig. Inget i världen kan få dig att sluta le för äntligen, äntligen älskar hon dig på riktigt...
/Jerk