Sticks and stones may break my bones..

..det är väl något sorts citat, men jag vet inte från var egentligen..det enda jag är säker på är att det var Rick som sa det innan Vyvyan smasha honom med en planka..så fortsättningen kan jag inte, men jag fick den i huvudet när jag stod på läktaren på Söderstadion ikväll...just då under avbrottet..

Så jävla skön seger..rösten är som vanligt sårad efter en match..jag sjunger med och häver ur mig vad jag tycker om ålahuvudena..vad jag tycker om domaren..och så jublar jag när Paulinho gör sitt femte mål för säsongen..jag jublar när slutsignalen går..jag lever mig in i det helt enkelt..

För den som vill se ytterligheterna i mitt temperament är det ett ypperligt tillfälle att göra det när jag är på Söderstadion..När Paulinho gjorde mål höll jag på att skära upp vaden...i ivern att hoppa omkring och jubla höll jag på att snubbla..lyckligtvis tog vaden emot stålbalken så jag slapp ramla..

Har ni sett mig en match, vet ni vad som kan hända..en kropp som skakar av lycka eller ett par svarta ögon utan något som helst ljus..

Nej, jag står inte i klacken, så det var inte jag som slängde in en halvfull öl mot norsken...jag är för övrigt för snål för att slänga öl..jag brukar dricka den...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback