Da Jerk

Jag skippade frukosten (tog en banan bara) och gav mig ut i solen..

Tänkte det kunde vara skönt att få vara miserabel i min ensamhet, ensam i mina sladdriga det är okej att ha dem på sig när man är ensam i lägenheten och ingen ser dig-mysbyxor, ett otvättat hår med knullrufs (inte på riktigt bara utseendemässigt) och givetvis den tjocka, svarta vinterrocken, bland alla miljoner flanörer som hade ungefär samma tankar som mig..åtminstone det där med promenaden..

MP3:an är laddad med deprimerande Säkert!- och Lars Winnerbäck-låtar..det kan inte gå fel. Nu kommer jag gå ner mig än mer när jag ser de förälskade paren gå hand i hand runt Årstaviken..

Sällan hostar hackspetten, som ni redan förstått av min rubrik (förhoppningsvis, annars blir jag orolig) gick planen helt åt helvete, redan när jag kommit till Eriksdalshallen började leendet spricka upp. Solen värmde det blekfeta ansiktet och Säkert! sjöng om att vi kommer att dö samtidigt du och jag..

Jag började bli glad..efter en halvtimme slog jag mig ner ensam på en bänk, tänkte att det borde hjälpa..känna mig sorgsen över att jag inte har någon i världen..då kommer ett jävla andpar och letar mat i strandkanten, jag börjar genast tänka på Valborg ifjol när jag gick här med dotra och förklarade för henne att det där är en gräsand och hon full av beundran för hur hennes pappa kunde veta så mycket frågade hur jag visste det? Jag svarade att jag lärt mig det i skolan och man kunde se hur hon tänkte..hmm, skolan alltså..kanske borde testa det någon gång..

Sen går det förbi barnvagn efter barnvagn, ett barn vinkar lite försiktigt, jag vinkar tillbaks och man ser hur ansiktet spricker upp i ett leende..

Jag kommer på ämnen jag borde skriva om i bloggen, enda fadäsen idag..jag borde haft ett block med mig...skriver rubriker på ett visitkort...solen smeker ansiktet...en tant sätter sig bredvid mig och vi språkas vid ett tag...Nej, det gör vi inte..bara för att jag är lite glad betyder inte det att jag blivit social helt plötsligt..någon måtta får det vara på tokigheterna..

Varning för ras med Winnerbäck låter helt plötsligt som en hoppfull, vacker kärleksballad, inte som en gå och dö-låt..

Mitt på gångvägen står ett par och kysser varann innerligt..känner ingen avundsjuka, bara glädje för dem..

Det faktum att stockholmarnas ängslighet över att vara lite fel och smutsig får dem att klä upp sig i värsta stassen för en simpel söndagspromenad får mig inte att i bitterhet rasa över dem, istället sitter jag där som en gammal tant och tänker vad kul att ungdomen klär upp sig lite. Det är bara skönt att det är lite stil på dem..

Reser mig upp och går vidare, passerar gamla Årstabron, gör en avstickare för att se om Henke Curling jobbar på båten..det gör han inte..kollar på klockan..dags att vända hem mot Skanstull..vänder bara och tar strandpromenaden..istället för att bege mig upp mot Ringvägen (jag älskar promenader i stadsmiljö också)..på vägen tillbaks fortsätter Winnerbäck att sjunga om olycklig kärlek och jag ler lite smått..

Tittar på paren som samlats på bryggorna för en liten mysig picknick för två..tillsammans med de övriga tusen paren..

Det är uppenbart att jag blir på gott humör av promenader..förstår inte varför..när jag bodde i Rågsved var jag alltid grinig när jag kom hem från tuben..om skillnaden ligger i att jag bor på Söder eller om det har att göra med den där jävla uppförsbacken jag hade hem på den tiden låter jag vara osagt..

Kommer hem och hoppas att den inrökta bitterheten och missunnsamheten finns kvar i väggarna, så jag kan vara mig själv igen..icke, gjorde misstaget att öppna balkongdörren och när jag kom in i lägenheten fanns där bara friskluft..så nu sitter jag här..fortfarande på gott humör..

Som tur är kommer det en måndag imorgon, så var inte oroliga, jag är nog tillbaks på minus igen innan frukost imorgon..just nu tänker jag njuta av mitt goda humör..