Tatuerade tårar...
Fan vilket pissinlägg..men fan..från något som nästan kan likna eufori över jobbet (ett jobb som ingen vettig människa skulle ta i med tång) till total depression....
Hur fan kan jag låta mig påverkas så? Jag trodde jag redan hade gett upp om kärleken? Hade jag så fel..nu sitter jag med tårar i ögonen över att det var fel även denna gång..vad tänkte jag med?
Jag gav väl upp redan runt -99 eller har jag missat något? Var kommer de ifrån..tårarna? Varför?
Som om hjärnan säger..Jerker verkar ganska nöjd över jobbet..nästan glad med att få fler uppgifter..här har vi jobbat i två år på att få honom att konstant gnälla på lön och arbetsuppgifter och så händer det här..helt ur det blå..var kan vi piska honom då? Är han ändå inte lite av en känslomänniska? Hmm..ja...där har vi det..
Vi låtsas att han får ett ben att tugga på..precis när han ska hugga in drar vi bort det..i gengäld kan vi ge honom lite ny sand i kiss & bajslådan..
Förstår inte...eller jo..jag förstår varför jag fortfarande tror och hoppas..jag är (och hoppas att jag alltid kommer att vara) en obotlig romantiker..kanske inte så mycket i handling..nog mer i tanken..men..om det försvinner blir jag bara en cynisk och kall person..dit vill jag inte..jag får alltså ta mina tårar, för att fortfarande kunna orka (vilja) tro på en vacker värld med Jerker skuttandes hand i hand med sin käresta på någon jävla sommaräng..den dag jag slutar tro på det på riktigt, den dagen dör min själ...
Under tiden får jag lägga min älskande del av mig till Bajen..den tjej som ger mig samma gåshud som jag får när Just idag är jag stark sjungs på Söderstadion (jag kommer ihåg vad du sa Vonsan..du ska med dit) henne kommer jag gifta mig med..min tro på kärleken får aldrig dö..vad jag än säger..jag måste tro..annars kommer jag inte orka kliva upp på morgonen (eeh..så du har redan gett upp? Du har väl aldrig klivit upp en morgon??)..
Sjukt..att jag kan verka så cynisk normalt, men när jag får en liten diss faller jag tillbaks till Broder Daniel..gå och dö-musiken...
Egentligen..jag är så feg som skriver det här på bloggen..jag har inte ens nämnt det för personen i fråga..vad jag känner eller något sånt..skriver av mig här..hoppas hon läser..eller inte..vet inte..tror nästan jag hoppas hon inte läser..få väl slänga in 14 inlägg imorgon så att det här hamnar utanför på något sätt..
Kommer ångra det här imorgon..men..känslorna ska vara utanpå...det ska vara eufori eller nattsvart..grått är tråkigt..nu ska jag testa om man kan gråta sig till sömns..misslyckas det tänker jag testa om det går att supa två dygn i sträck som 32-åring...
Jag är nog gladare imorgon..kanske..full ska jag vara iaf..rejält..jag ska fan krypa hem ifrån Sjöstaden..ingen ska kunna säga att jag inte kan ta ett nederlag som en man från skogen..
Hur fan kan jag låta mig påverkas så? Jag trodde jag redan hade gett upp om kärleken? Hade jag så fel..nu sitter jag med tårar i ögonen över att det var fel även denna gång..vad tänkte jag med?
Jag gav väl upp redan runt -99 eller har jag missat något? Var kommer de ifrån..tårarna? Varför?
Som om hjärnan säger..Jerker verkar ganska nöjd över jobbet..nästan glad med att få fler uppgifter..här har vi jobbat i två år på att få honom att konstant gnälla på lön och arbetsuppgifter och så händer det här..helt ur det blå..var kan vi piska honom då? Är han ändå inte lite av en känslomänniska? Hmm..ja...där har vi det..
Vi låtsas att han får ett ben att tugga på..precis när han ska hugga in drar vi bort det..i gengäld kan vi ge honom lite ny sand i kiss & bajslådan..
Förstår inte...eller jo..jag förstår varför jag fortfarande tror och hoppas..jag är (och hoppas att jag alltid kommer att vara) en obotlig romantiker..kanske inte så mycket i handling..nog mer i tanken..men..om det försvinner blir jag bara en cynisk och kall person..dit vill jag inte..jag får alltså ta mina tårar, för att fortfarande kunna orka (vilja) tro på en vacker värld med Jerker skuttandes hand i hand med sin käresta på någon jävla sommaräng..den dag jag slutar tro på det på riktigt, den dagen dör min själ...
Under tiden får jag lägga min älskande del av mig till Bajen..den tjej som ger mig samma gåshud som jag får när Just idag är jag stark sjungs på Söderstadion (jag kommer ihåg vad du sa Vonsan..du ska med dit) henne kommer jag gifta mig med..min tro på kärleken får aldrig dö..vad jag än säger..jag måste tro..annars kommer jag inte orka kliva upp på morgonen (eeh..så du har redan gett upp? Du har väl aldrig klivit upp en morgon??)..
Sjukt..att jag kan verka så cynisk normalt, men när jag får en liten diss faller jag tillbaks till Broder Daniel..gå och dö-musiken...
Egentligen..jag är så feg som skriver det här på bloggen..jag har inte ens nämnt det för personen i fråga..vad jag känner eller något sånt..skriver av mig här..hoppas hon läser..eller inte..vet inte..tror nästan jag hoppas hon inte läser..få väl slänga in 14 inlägg imorgon så att det här hamnar utanför på något sätt..
Kommer ångra det här imorgon..men..känslorna ska vara utanpå...det ska vara eufori eller nattsvart..grått är tråkigt..nu ska jag testa om man kan gråta sig till sömns..misslyckas det tänker jag testa om det går att supa två dygn i sträck som 32-åring...
Jag är nog gladare imorgon..kanske..full ska jag vara iaf..rejält..jag ska fan krypa hem ifrån Sjöstaden..ingen ska kunna säga att jag inte kan ta ett nederlag som en man från skogen..
Kommentarer
Trackback