Da Jerk

Jag överlevde..jag inte bara överlevde, jag sprang fortare än jag trodde.. jag sprang mer än jag trodde..det var bara vid vätskepauserna (jag är man, jag kan inte springa och dricka samtidigt) och vid de värsta backarna (Sofia kyrka, Erstagatan & Mosebacke) som jag gick..

Annars började det med att jag blev fullständigt uppvärmd redan på tuben till Zinken, det var visst fler än jag som tog kollektivtrafiken till hjälp för att ta sig till startplatsen..
Efter viss möda hittade jag mina kollegor och hejade glatt, målade upp positiva bilder som "jag kommer att dö", "jag tror jag fortsätter rakt fram när jag kommer till korsningen Götgatan/Ringvägen" och "I eftermiddags funderade jag på om jag verkligen skulle åka hit, så otränad som jag är"..sen värmde jag lte genom att visa mina fina Bajen-shorts, tog ett par löpsteg på löparbanan inne på Zinken (svårt att springa snabbt på dem? Hur sköna som helst)...letade andra tjockisar som jag kanske skulle kunna slå..hittade ingen, insåg att jag nog var tjockast på plats ikväll..

Vi tog plats i vår fålla ungefär samtidigt som fyrverkerierna startade, lite pepp-snack..något om någon löparheder?? Sen kom höjdpunkten, de spelade "Just idag är jag stark" bredvid mig stod två gnagare och jag njöt..det blev snart vår tur att gå fram emot starten, lite uppvärmning och så igen "Just idag är jag stark"..jag var tokpeppad från start..

När starten gick lyckades jag ändå hålla mitt tempo, vilket innebar att jag blev omsprungen av de flesta, bland annat av en tjej med texten "slog vad på fyllan" på ryggen..hon försvann ifrån mig snabbt, lyckligtvis passerade jag iaf 1 "löpare" den första kilometern, det gjorde att jag iaf inte kände mig sämst..löpningen kändes lätt och jag sprang omkring med ett leende nästan hela tiden (kanske för att vi var på min ö hela tiden?)..

Efter 3km kom så skavsåren..jag hade ändå förberett mig och tagit på skavsårsplåster innan start, men det hjälpte tydligen inte..fortsatte ändå pumpa in positiva bilder "Det går ju bra det här, jag fixar det", gjorde high-fives med barnen som stod och hejade på..hade en tjej som jag sprang förbi eftersom hon gick i de lättaste av uppförsbackar, sen sprang hon förbi mig när det blev slätt, så sprang jag förbi igen i lätt uppförsbacke, vi höll på så fram till första drickapausen...där visade jag vilken erfarenhet jag har av att springa lopp..såg att drickat var på vänster sid och jag kryssade mig målmedvetet dit (från min position längst till höger), när jag väl fått drickat kom jag även fram till vätskestationer på höger sida (bra Jerker, bra tänkt, släck ner vitala delar av hjärnfunktionerna för att spara ork energi till löpningen..)..

Sen kom Sofia kyrka..bara att gå om än med långa, raska kliv..börja springa igen..gubbarna på 65 passerade med lätthet (ni ska vara på hemmet vid den här tiden! Det är länge sedan det var läggdags!!)..vid det här laget började jag även få ont i vänster knä, men höll fortfarande ett hyggligt tempo och det kändes bra..när vi sprang på Fjällgatan tittade jag mig omkring och insåg att jag aldrig varit där förut...

När 8km-skylten dök upp kände jag mig stark, men höll mig ändå i schack, vänta tills Hornsgatan innan du spurtar, vänta tills Hornsgatan..9km-skylten dök upp, fortfarande ingen Hornsgata..ta det lugnt, ingen stress..när fan kommer Hornsgatan egentligen??

Till slut dök Hornsgatan upp och sambatjejerna..huvudet vreds till höger och jag höll på att snubbla, koncentrationen var total på sambatjejerna, tungan antagligen ute och flåsade gjorde jag redan..

När jag passerat sambatjejerna påbörjade jag min långspurt med de kloka orden från Midnattsloppes hemsida ringandes i öronen "Tänk på att Hornsgatan är lång, börja inte spurta för tidigt"..bah! Kan inte var mer än ett par hundra meter kvar..nu kör jag så det ryker!!

100 meter senare höll jag på att dö, ryggen kroknade, huvudet hängde och slängde..va fan? Ska jag behöva gå in i mål?? Då dök hjälpen upp..en käring på 50+ som töltade förbi mig..aldrig, ALDRIG att jag tar stryk av henne..spurtade igen och någon meter före mållinjen passerade jag henne...

Efter att ha fått medaljen ni ser längst upp och en banan och lite vatten så hade jag en låt i skallen "Ge mig en öl, så ska ni se jag vaknar till, ge mig en öl så gör jag vad du vill"..småjoggade nästan till mötesplatsen..jag kom givetvis sist av kollegorna, ingen skräll där inte, men det första jag frågade var "Vem vill med och dricka öl?" Jag gick omkring i något slags lyckorus och kunde inte sluta babbla..i mina ögon gjorde jag den största prestationen..så otränad, så tjock och ändå klarade jag något som jag antagligen inte gjort för 10 år sen..jag sprang ett lopp på 10km!!
Dessutom fick jag med mig några kollegor på en öl, eftersom jag inte hade några pengar fick HR betala, finansassistenten tyckte jag såg smalare ut..

Mina tider:

Distans	Totaltid	Sträcktid	Min/km	Plac
2,5	17.37	17.37	7.02	9952
5	36.00	18.22	7.21	9966
7,5	55.52	19.51	7.56	9963
Mål	1.13.39	17.47	7.07	9928

Nådde alltså inte "skamgränsen" på 60 minuter, men jag är ganska nöjd, notera hur jämnt jag sprang..en riktig Johnny Danielsson i vardande..gå ut långsamt och sedan tappa..kom bland de 10000 bästa iaf..

Iaf, jag var i ett rejält lyckorus efter loppet, kände mig fortfarande ganska stark och där och då bestämde jag mig för att springa nästa år också..då ska jag under timmen, får jag bort några kilo och löptränar lite mer så kan det inte misslyckas.

Det gäller bara att knäna slutar värka som de gör nu..jag kan knappt gå, kunde knappt somna, jag skulle behöva lite vård och omsorg just nu..