Da Jerk

Det fanns en oro hos mig i torsdagskväll..en oro att någonting började hända, något jag inte riktigt kände mig bekväm med..

Det var på KI-boxen, efter själva passet, under nedtrappningen. Ledaren stod och mässade om att vi skulle stå med hälarna ihop, andas långsamt, in genom näsan, ut genom munnen, blunda. Ni känner hur det kommer en svag bris som ni följer med, ni vajar i vinden och andas lugnt. Då hände det...
Jag befann mig helt plötsligt på en äng där jag vajade som ett rö i den milda brisen, där ängen slutade tog vattnet vid och i horisonten tornade bergen upp sig och plötsligt gick solen upp bakom bergen och ängen fylldes av ljus.

Wtf? Var det början på hamoni jag just bevittnade? Vad är det med mig? Andlighet och sånt tjafs, det är inte alls jag. Jag gick ifrån passet med en orolig känsla i magen, skulle det här vara början på en ny Jerker? En Jerker som talar om vikten av andlighet? Som börjar meditera? En Jerker som helt plötsligt börjar köpa på sig en massa stenar för att fokusera krafterna och blablabla??

Nåja, på lördagen vägde jag mig och all eventuell andlig harmoni kastades ut på gatan. Visst, jag har blivit en cm smalare över magen (mindre groteskt fet är nog rätt beskrivning), men vikten har ökat..den nye Jerker blev hemlös och den gamle Jerker köpte en pizza att tröstäta..

Dessutom, om jag ska välja att tro på den däringa harmonin..jag var där på ängen själv, det kan inte tolkas som något annat än att jag kommer fortsätta vara själv resten av tillvaron på jorden..