Da Jerk

Förra gången jag försökte springa kom jag tre minuter innan fötterna och vaderna sa ifrån och jag gick resten av rundan samtidigt som jag på allvar funderade på att dränka mig i kanalen..

Idag tog det 6 minuter innan fötterna sa ifrån...sen gick jag en stund..sprang (om det nu kan kallas det) en stund, gick en vända, sprang igen..så höll jag på...jag kom upp i 21 minuters löptid..rundan som tar ganska precis 1 timme och en kvart att gå tog idag 1 timme...självkänslan går mot nya höjder..det var till och med så att magen (de små små muskler som finns där) började protestera över att jag sprungit för länge..alltså, bär man på ett ton magfett blir det jobbigt för musklerna till slut..

Kontentan är iaf att jag var nykter igår och ute och sprang idag..jag mår skitbra just nu..bättre än på väldigt länge..kanskekanske blir det ett Midnattslopp trots allt..

Och ja, jag älskar att ta ut allt i förskott var det sig gäller glädje eller sorg...nu måste jag hålla i det här..fortsätta ge mig ut och springa..redan imorgon efter jobbet hade jag tänkt..

Nu ska jag gå och äta något flottigt till frukost..jag är värd det, sen ska jag traska över bron (eller det blir nog tuben ser jag på klockan) eftersom jag är en riktig supporter..jag ska se HTFF....

Det här inlägget andas så mycket optimism att jag blir rädd för mig själv..då ska ni veta att det är ännu värre..igår efter matchen satt jag och kände att det ordnar sig, Sverige kommer att gå till kvarten, vi klarar ryssarna...?????? Va? Jerker? En positiv tanke?

Yup, jag är färdig för Karsudden

Forza Bajen siempre!!!