Klart han skulle jävlas en sista gång...
Idag för 99 år sedan föddes min farfar, han är som ni kanske förstår inte i livet längre (då hade jag troligen skrivit att han blir 99 år idag)..
Hans 37:e födelsedag firade han på parken där uppe i skogen, på den tiden var midsommar fortfarande alltid den 23:e, något de tagit bort, otroligt nog till gagn för arbetarna (eller, de kanske var lediga två dagar förr??)..hur lämpligt som helst, födelsedag och midsommar, klart farfar ska gå på dans..
Tyvärr (?) för honom fick han inte stanna hela kvällen, för det kom bud till honom och han fick bege sig hemåt, nu kanske jag historieförfalskar och blandar ihop det hela, men jag har för mig att han på väg hem var väldigt nära att ramla i Fuluälven, på väg över hängbron tappade han balansen och fick precis ut armarna så han inte föll i..
Hemma i huset (det hus jag och lillebror nu för tiden är stolta ägare till) hade nämligen farmor börjat få värkar, det var dags att föda, så farfar fick vackert beg sig hemåt..
När han kom hem sjasade han ut min ena farbror från kammaren och gick själv in dit..där inne låg farmor och födde fram min far, sängen hon låg i ligger precis där jag har min säng nu för tiden..
Iaf, det jag försökte skriva var att far föddes, han skulle ha fyllt 62 idag..nu förstår ni kanske att han inte heller är vid liv (smarta läsare jag har), han gick bort för 6,5 år sedan, på juldagen..som född i kräftans tecken var det givetvis cancer som tog hans liv, det började i tjocktarmen, opererades bort, men kom tillbaks, fastnade i lungorna, spred sig til hjärnan (där fick vi barn som påstod att det var tomt däruppe) och kroppen pallade inte med det till slut..
På hans sista födelsedag var han ännu inte rullstolsburen, det skulle dröja ytterligare två månader innan det hände..antagligen fick han några trisslotter..kanske en flaska sprit (men det låter väl dyrt för att komma ifrån mig)..
För 6 år sedan spred vi hans aska i Hammartjärn, det är därifrån rubriken kommer, locket på urnan ville inte lossna och jag öppnade munnen..
Nästa år firar vi 100, vi gör det genom att dricka oss berusade och titta i alla andras kort, allt för att hedra farfar..
Beklagar. Hoppas det finns bra minnen.
Beklagar. Alldeles för tidig bortgång för din pappa. Nedrans cancer.
BB: Begravningen är ju en, det var roligt..alltså, det kom inte som någon överraskning att han dog så, det finns ljusa minnen, som den gången far åkte till Leksand för att se på Leksand-Brynäs och inte vågade säga det till mig för att han visste att jag så gärna skulle velat (krävt) vara med.. :)
Åsa: yup, men sånt är livet..sen var det kanske ingen skräll med tanke på hur han levde..
Jävlar vad jag hatar cancer!
Cancer är ett satans otyg, förutom far så har även en kompis gått bort i tjocktarmscancer..konstigt då att jag frivilligt gjorde en koloskopiundersökning..