Da Jerk

Jag trodde att Schyfferts show igår slutligen gjorde mig vuxen..jag märkte att det inte stämde riktigt idag när jag promenerade hem från centralen efter att ha lämnat av dotra på bussen..i gamla stan står det en gråhårig gubbe o slänger in en flytväst på en båt, en cyklist passerar och ger tummen upp..jag tittar dit igen..där står han...Schyffert, mannen som på en kort lördagskväll fått mig att inse..
Jag gjorde som jag alltid gjort (när jag är nykter) och ser en kändis..jag går förbi och försöker se hård ut..se ut som om jag totalt ignorerar att bredvid mig står mannen som gjorde min lördagskväll..killen med t-shirt utanpå...

Vad jag givetvis borde ha gjort var att gå fram till honom och säga:
- Fan Schyffert, bra show igår, men var du tvungen att ta upp det där med kläderna??

Sen skulle vi skratta, jag skulle dra några one liners om mitt patetiska liv och han skulle bjuda hem mig på middag i Bromma och så skulle vi blivit vänner för livet..
Nu blev det inte så eftersom jag bara gick förbi..

Men, gårdagen fick mig trots allt att fundera på klädseln..när började jag rocka skjortor utanpå? Oftast med chinos, men ibland med jeans..
Mitten av 90-talet..Jerker väger 65 kilo...Jerker är ung och inte helt förstörd..Jerker har också via nätet träffat en ung och vacker flicka från Philadelphia...under första resan dit fyller hon och hennes mamma en extra resväska med kläder åt Jerker..en hel del av kläderna är skjortor..
Där började det, sen har jag fortsatt med det..nu för tiden är det så att jag blivit tjock, så jag ser hiskelig ut i tröjor, men ändå..
Där i mitten av 90-talet..fortfarande ung, fortfarande smal..i USA satt två föräldrar till en vacker flicka som Jerker älskade, föräldrar till en vacker flicka som älskade Jerker..föräldrarna talade om för honom hur han kunde bli vad han ville, hur smart de tycker att han var..de sa det på det där typiska amerikanska sättet så jag verkligen trodde på dem även om jag var ganska tveksam själv..jag menar..jag var ju för dålig för att bli ishockeyproffs..så var det ju..så pass medveten var jag ändå..men trots det..det är nog där min klädstil grundar sig..
Det är helt okej..jag är i regel för tjock för tröjor...att stoppa in skjortan skulle göra att man såg att jag inte på något sätt har en snygg röv..så skjortan utanpå får funka ett tag till..

Men, medvetenheten om det här är jobbigare..är det därför min lägenhet ser ut som ett pojkrum? Är det därför jag tittar på unga tjejer och drömmer om att få kladda på fasta bröst? Är det därför jag, när det nu sker vart tredje år, tänker att tonårsdrömmen kan minsann ragga tanter också så fort jag scorat med någon som är över 30?

Mycket frågor, frågor som säkert kommer få svar om jag nu gör någonting åt det..självmedvetenhet är trots allt helt värdelöst om man inte anstränger sig och går till botten med frågan varför?

Vi får se...jag är trots allt ganska rädd för att det kommer förändra mig som person..göra mig till en sån där tråkig jävel som uppskattar parmiddagar, tycker att söndagsstrosa med sin älskade i handen är höjdpunkten på veckan..

Nu ska jag se reprisen på Schyfferts show, så får vi se om jag kommer fram till något vettigt..för övrigt vill jag bara lägga till att ironin kanske dog i slutet av 90-talet hos de trendiga snubbarna i sthlm..i övriga landet (i den mån övriga landet fattade ironi) dog den när Lord vann schlagern..då gick ironin över till att bara vara dålig smak...