Da Jerk

För FEM år sedan satt jag på kontoret och plitade ner dessa patetiska rader..inte visste jag då att bloggen i princip inte alls skulle handla om innebandy (ett tag var trots allt sloganen "Vem fan vill läsa om innebandy egentligen?").

Så, 5 år..vad har hänt under den tiden?
Dotra har blivit äldre..håret har blivit gråare..jag har flyttat från Skanstull till Hornstull..företaget har flyttat kontoret två gånger..jag har bott i England i tre månader..jag har blivit erbjuden ett nytt jobb, men tackat nej..jag har raggat utanför fyllecellen..jag har skaffat säsongskort på Söderstadion (nästa säsong har jag två)..jag har förälskat mig lycklig och blivit olycklig kär inom ett par månader (henne kommer jag aldrig att glömma)..jag har gett den sexuella frustrationen ett ansikte...och den patetiska medelålders mannen också..jag har börjat tjäna så pass med pengar att jag inte längre finner det acceptabelt att gnälla om hur fattig jag är hela tiden..jag har gått ner 5 kilo i vikt..och gått upp dem igen..mina vänner har skaffat barn och nästan blivit tråkigare än mig (nästan, ingen är tråkigare än mig)..
Jag har gjort 5 mål i en innebandymatch (igen)..jag började äta på thaien på min gata, sen flyttade jag..jag har inte övervägt att sluta snusa..men överväger starkt att bege mig till tandläkaren den här vintern..jag har börjat läsa fotbollsböcker..jag har slutat bry mig hur det går för Brynäs..
Jag skaffade facebook och blev nästan direkt beroende..jag har tagit bort två inlägg (ett om Systrarna Socker och en kärleksförklaring till miss Bajen)...ett tag började jag komma i tid till jobbet..men nu är jag mig själv igen..totalt har jag skrivit över 2500 inlägg..vilket känns skrämmande om man tänker på hur få av dem som är läsvärda..jag har varit på inflyttningsfest hos en 18-årig läsare (hon fick en pint B&J, ett paket älgfilé och två kilo lök i inflyttningspresent..tro mig när jag säger att det var en klockren present)..jag har nog insett att jag aldrig kommer träffa den där som är rätt..så nu hoppas jag bara på någon som är okej, men ändå inte..jag vet att jag aldrig kommer vara den som nöjer sig när det gäller kärleken, men samtidigt går jag varje dag till ett jobb som ger väldigt lite själsligt..


Men, det mest patetiska av allt är att jag under dessa 5 år inte haft en enda jävla blogg-groupie..patetiskt så det förslår..för att fira dessa 5 år och det faktum att större delen av den kvinnliga befolkning visat upp någon slags intelligens (även om jag vägrar erkänna det) slänger vi upp en bild...



Inte mycket som skiljer sig sen den förra nakenbilden..något fulare duschdraperi bara..och att jag inte längre har ett miniatyrbadrum..

Efter fem år så borde jag nog ställa mig frågan om det egentligen är någon poäng med att fortsätta? Det är inte så att det kommer ut särskilt mycket inspirerande härifrån längre (du menar att det har gjort det en gång i tiden??) och ibland känns det mest jobbigt att skriva något bara för att hålla besökssiffrorna uppe på 3st..

Men, vi får väl se..det är snart jul och då brukar jag ändå ligga i dvala ett tag (fast just i år har jag köpt mig en mini-pc, så..)...det är nog passande att sluta nu..annars måste jag köra i fem år till..hemska tanke..

"Å jag spelar utan insats här
Det är sand mellan fingrarna
Å att våga hoppas på nåt fint
e att skjuta sig i huvudet"