dravligt pekoral..
Tittar på "Våra vänners liv" och blir tårögd, när jag ser Stella kliva in i sitt nya rum hos hennes pappa för första gången..det är alldeles för tungt..hade nog hoppats på en roligare serie..
Tänkte skriva något tänkvärt om det, men fan, vadå? Något om att jag själv känt den där smärtan alldeles för många gånger när jag vinkat dotra adjö på bussen..den är riktigt tung..det är inte alltid jag känner den, oftast så är det enbart när jag haft henne längre än en helg, har hon varit hos mig i en vecka eller liknande, då är det riktigt tungt när hon åker..är det bara en helg hinner jag inte vänja mig vid att ha henne hos mig, men när det är längre då blir hon en del av mitt liv och då kommer saknaden när hon inte är här..
Kanske därför jag inte riktigt saknar en flickvän..det är ju inget normalt för mig att ha en..något one night stand här och där bygger ingen relation, så vad finns det att sakna?
Dotra däremot, henne kan man sakna...
Jag förstår verkligen dej. Jag hade aldrig fixat att vara ifrån mina barn en längre tid. Vi sitter liksom ihop jag och dom;-)
Kram på dej fina du♥
Alltså, det funkar ganska bra för mig ändå..jag var ju i England i tre månader förra hösten och det gick bra, förutom veckan efter hon hade varit på besök hos mig..då var det tungt..det är de där gångerna som hon varit hos mig lite längre som det blir tungt efteråt för då har jag vant mig vid att ha henne här..