Plötsligt händer det..
Chefen kallade till ett kort möte idag..det brukar normalt betyda att någon sagt upp sig alternativt fått sparken..döm om vår förvåning när det visade sig att Schweiz äntligen gett med sig och gett sin tillåtelse att ta in en till innesäljare, om än bara för 6 månader än så länge..
Det tog bara ett halvår sen jag sa att jag inte hinner med så skedde det (och de som jobbat som innesäljare längre än mig protesterade nog redan från början när det blev neddragningar)..
Nog är det på tiden iaf, min viktigaste (den som jag tycker är viktigast, ledningen kanske inte är av samma åsikt) kund har tagit det ett snäpp upp med klagomål om längre svarstider, senare leveranser och ja, allt som är dåligt egentligen..det är tur att mitt manliga ego skyller det på omständigheterna snarare än min egen inkompetens (host)..
Annat som hänt är att vi sen ett par tre veckor har en trainee hos oss (gnagare så klart..vi verkar bara anställa såna, plus för att han spelat hockey för Bajen iaf och kände Freddie Ferm)..under den tiden har jag varit stressad, men inte överdrivet mycket..jag försöker fortfarande hålla ifrån mig hur mycket jag har att göra genom att fokusera på några få saker..
Fast idag började jag gnälla (svära som en borstbindare kanske är mer korrekt) över vårt jävla affärssystem, korkade Schweizare, jobbiga kunder och alla jävla papper som låg på skrivbordet..
- Äntligen är han sig själv igen..kom det från en fyrkant bredvid..jag har uppenbarligen inte varit nog pessimistisk eller visat saknad livsglädje de senaste veckorna..men nu är jag mig själv igen..livet är värdelöst, allt är skit och ingen utom jag har den minsta kompetens..
Tur det är helg snart, jag har hellre livsglädje än är sur hela tiden..även om jag verkar jobba bättre när jag är grinig..
=)