Mulen måndag..
Det digra sms:andet fick ett abrupt slut idag och humöret har väl varit sådär hela dagen..om det inte hade varit för att det var måndag..fick frågan varför jag var så glad idag? "Du som alltid muttrar dig fram till fredageftermiddag"..
Inget bra svar på det, har bara känt mig seg hela dagen, men också bestämt mig att försöka hålla humöret uppe (och få hjärntumören att växa än mer)..
Spinningpasset på lunchen hjälpte en vända, även om det startade segt också, men med positiva målbilder fick jag upp ångan (skrev verkligen jag det där? Positiva målbilder? Tumören är nog oroväckande stor nu) och tröjan var lika svettig som vanligt efteråt, bastun efter passet är inte heller helt fel..
Positiv målbild? Jo, jag ser framför mig hur magen blivit mindre i december om jag bara tar mig igenom det här passet..fantastiskt att det funkade..trodde jag aldrig, så nu gäller det..ska försöka bättra mig som fan..mindre gnäll (även om det aldrig lär försvinna helt, jag jobbar ju där jag jobbar)..
Vi får se hur det går, men bara det att jag inte föll ihop i en hög imorse när jag fick se det fasansfulla är ett tecken på att det här kanske är vägen att gå trots allt..
Sen att man ringde ett samtal på eftermiddagen som gäller framtiden är ju också spännande, även om det är litet hopp om en snar förändring på det, menmen...