Da Jerk

Det är ju inte bara en glädjens dag för de som fyller år, det är en sorgens dag också...idag skulle min far haft namnsdag...för 5 år sedan hade han sin sista namnsdag någonsin...

Cancern satte stopp för honom..lite ironiskt kanske eftersom han var född i kräftans tecken..vet inte, men det kändes som cancern fanns över hela kroppen..utom möjligtvis levern...alkoholen gav den tydligen en skyddande hinna..

Samtidigt..med det liv han levde så var han väl ett cancerfall to happen, rökte, snusade, krökade,stillasittande jobb och rörde sig alldeles för lite...

Det var även far som sa att jag fick bli vad jag ville i livet (i princip, en skånsk neger med ring i örat var väl också uteslutet...far hade någon emot skåningar..) utom revisor...lustigt eftersom jag har ett ganska schysst sifferminne...är kanske tur iofs..vem vet jag kanske hade tagit över firman annars och sjäv slitit för att få den gå runt...

Första gången han berättade om sin cancer minns jag väl...det var strax innan julen 1998...jag hade själv ångest för att jag gjort dotras mor gravid och skulle bli tvungen att berätta det någon gång för föräldrarna medan jag desperat försökte få henne  att göra abort....vi var aldrig ihop...jag har aldrig ens tänkt tanken...in, ut, sprut var väl den enda tanken..

I alla fall..det var tjocktarmscancer då...de opererade bort cancern, men våren 2000 var den tillbaka igen...den hösten sköt han sin sista älg...nu hade han även en hjärntumör som de försökte stråla bort..det lilla hår han hade haft försvann (jag retade honom alltid för hans tunnhårighet och han kontrade med att han hade haft samma tjocka, självlockiga hår som mig när han var ung, men nu var det inte roligt längre..)...cancern tog sig även in i lungorna..som jag skrev den verkade vara överallt..

Då och då slutade vänstra sidan av kroppen att fungera...hjärntumören och man fick bogsera honom till en stol eller något liknande..

På sensommaren 2001 fick han en rullstol...och det blev svårt för honom att vara i sitt föräldrahem (mitt och lillbrorsans hus) pga trapporna och dörrlisterna..han hade helt enkelt gett upp..dtra tyckte iaf att det var kul att leka med rullstolen

Det var inte så att han inte kunde gå..på nätterna hände det att han skulle på dass och gick ditt..var väl mest i sömnen iofs..mor låg och lyssnade och väntade på att han skulle falla ihop, men det gick alltid bra..

Sista helgen han var hemma var jag och dotra där..han hade fått en ny cellgiftsbehandling och hade sagt till mor att han kände sig bättre. Tyvärr var dosen baserad på hans tidigare vikt och inte de fåtal kilo han vägde nu och cellgifterna slog ut blodkropparna...

Sedan fick han en blodpropp när han låg på lasarettet och de sista två veckorna låg han på sjukstugan för "vård i livets slutskede"..

Den sista månaden i hans liv besökte jag honom ganska ofta eftersom jag var hemma i byn då dotras mor blev opererad för gallsten och inte kunde ta hand om henne...det var en sorglig syn...min farbror vägrade besöka honom för han ville inte att hans sista minne av sin bäste vän skulle bli ett benrangel som inte kunde tala i en sjuksäng..

På juldagen 2001 dog han...vi hade precis besökt honom och jag bytte blöjor på min älskade dotter när lillebror tog emot samtalet..han blev 55 år..Ett halvår senare på hans födelsedag den 23 juni strödde vi askan ut över Hammartjärn, precis som han ville...

/Jerk