Da Jerk

Käraste Vonsan har en poäng med sin kommentar i inlägget nedan (nej, inte kommentarerna om reklamen, den första kommentaren..)..det är inte bara med min kroppshydda jag skräms..
Det är uppenbart att jag är en känslomänniska..och att skriva att man älskar någon som man bara träffat ett par gånger kan verka väl starkt..nu tror jag Vonsan skulle springa om man visade enbart en gnutta tillgivenhet ;)...fast det är inte poängen..
Poängen är väl om man kan älska någon som man endast träffat ett fåtal gånger? Jag tror det..ta Bajen som exempel..det räckte med en kall och blåsig seriepremiär mot Giffarna 2000 för att frälsa mig..och den matchen var rent usel, jag satt där i sommarjacka (det var innan jag flyttat ner hela bohaget till sthlm och veckan innan var det ju varmt..)...sen är det sant att jag inte känner henne fullt ut och att jag inte kan veta om hon verkligen är så underbar som hon verkar (i Bajens fall har det bevisats att det krävs ett visst mått av masochism för att klara av den kärleken)..vi har visserligen fortfarande bara träffats två gånger, men vi har mailat i en månad..vi har pratats vid per telefon och jag har starka känslor för 158.5 cm...om jag älskar henne? Jag tror det...

Om jag säger så här..de sidor jag har sett hos henne och det lilla jag lärt känna henne älskar jag...jag ser fram emot att få lära känna henne ännu mer..något jag hoppas få göra...

Det där med att vänta, det handlar om att för mig klara av att vänta på att hon ska bli bättre, att hon ska känna sig redo för att träffa mig..att hon ska skaffa sig megalånga armar för att nå runt när hon ska krama mig..det är svårt att förklara precis hur jag menar, men hon har väckt något i mig..något som kan bli riktigt fint..det är bara att hoppas att jag inte skrämmer iväg henne..att hon inte är som Vonsan, som antagligen redan hade lämnat landet vid det här laget...

För övrigt vill jag också tillägga att jag har nyvunnen respekt för föräldrar som får förmånen att väcka sina barn varje dag, se till att de äter frukost, klär på sig och packar väskan utan att själva få magsår...mitt morgonhumör är helt okej om jag får vakna i egen takt, slipper vänta och inte behöver ta en timme extra på mig när jag ska till jobbet..jag älska min dotter, men på måndagsmornar är jag inte i stånd att visa det..min mage är i uppror just nu..det känns som om den börjar lugna ner sig...fast det kommer att komma en annan åkomma senare idag..då kommer klumpen i magen..den som kommer när saknaden och tomheten åter kommer fram..