Da Jerk

Det är väl bara att erkänna...jag har kärat ner mig i 158.5 centimeter yrväder....vilket givetvis är helt underbart, känslornar vaknar till liv..något annat än bitterheten får en plats i livet...det gör ju även att känslorna pendlar från total eufori till djupaste misär..och det på några kort ögonblick...

Sms:ar, lycklig...ringer och mindre lycklig..ledsen för att jag inte fick träffa henne ikväll, ledsen för att hon har så ont att hon inte kan träffa mig ikväll...Murphy ain't no friend of mine..

Vad fick jag istället?? En ganska trist fotbollsmatch i ensamhet toppat med korv med bröd och så lite daim i tröst..och tre miljoner tankar om hur hon mår, klarar hon sig, kommer hon verkligen kunna åka på kurs imorgon??? Hur jag vill vara där för henne...

Det är uppenbart att jag har två dödsfiender på den här planeten..äggledaren och livmodern..det är inte första gången de ställer till problem för mig..men när hon sa "Jag väljer dig före dem"..smälte jag och kan bara le åt situationen..det kommer fler ögonblick..ögonblick som kommer vara lika vackra som vid Nackas hörna..

Jag kan inte längta nog mycket på dem..ögonblicken då Jerker är lycklig..då Jerker får titta in i ögonen på världens sötaste tjej...