Da Jerk

Det slog mig helt plötsligt när jag stod och diskade vad det var som mitt blogginlägg som aldrig skrevs för att jag var ute och promenerade handlade om...

När jag kommit hem från de västliga förorterna i fredags kväll så hade jag ett mail som väntade på mig. Där stod "Vad tänkte du på egentligen?"
Ja, vad tänkte jag? Såhär i efterhand så kan man verkligen undra??
Men jag stod inte ut längre med tystnaden, med frågorna..jag vägrade ge mig utan en strid, inte en chans att jag bara skulle vända blad och gå vidare..det fanns inte att jag kunde det. Skulle jag helt plötsligt bara sluta tänka på henne? Hur fan skulle det gå till??
Det avgörande var en dröm jag hade för ett par veckor sedan...då gjorde jag precis samma sak..

Jag åkte ut dit, nervös som satan, och av någon anledning kom jag in i hennes lägenhet..det var upplåst eller något liknande..så jag gick in ropade efter henne, men det var ingen där, så jag satte mig i köket och väntade.
Precis innan hon kom hem kände jag vilken usel idé det var och hela jag visste att hon skulle råskälla ut mig, jag bestämde mig för att gå, men precis när jag skulle det kom hon hem och till min förvåning fick jag inget "Jävla idiot" och sen en råsop, istället tittade hon på mig och gick sedan fram och kysste mig..kysste mig med hennes underbara, mjuka läppar..

Så det undermedvetna tyckte nog det var en bra idé...fast mitt undermedvetna är en idiot..jag borde anat oråd när trapphuset inte såg ut som i drömmen..eller när jag upptäckte att hon inte bodde i samma våning som i drömmen..men jag fortsatte ändå..sen satte hennes syster stopp för det hela och tja..mitt liv som singel går in på sitt femtonde år (eller något sånt..)..

I min hjärna (vi har redan konstaterat att den inte är till någon hjälp här eller hur?) fanns också hennes ord som hon skrev strax efter att vi träffats för första gången..att hon höll vad hon lovade och att hon lovade att inte slarva bort den här möjligheten...men här kommer det enda fel som hon gjorde...hon hade redan slarvat..i sin iver att träffas så fort som möjligt så slarvade hon bort allt..att träffas så nära inpå hennes operation borde hon ha insett var ren idioti...å andra sidan hur skulle det sett ut om det blivit något av det här?

Jerker som en part i ett förhållande??..gudarna måste ha haft roligt när jag för en stund trodde på det...de spädde på det hela tiden samtidigt som de satt där och skrattade..
Kolla här..vi skickar in en underskön kvinna till honom..ser ni? Den djäveln tror på det den här gången också..
Oj, han verkar visst vara redo för ett förhållande den här gången? Shit, då får vi anstränga oss lite extra..han har visst gått in i det här med öppet hjärta, redo för att satsa..
Ska inte hon operera sig snart?
Bra, då ger vi henne ett helvete efter operationen och ser hur han klarar av det..
Men, fan vad envis han är den här gången då..den saten har väl ändå inte gått och blivit förälskad på allvar? Ser inte bättre ut..hmm..aj fan, då får hon nog lida lite längre än vanligt..
Se där..det funkade..han tröttnade på att vänta och åkte hem till henne...schack matt...Jerker får fortsätta vara singel...

Så, att jag åkte ut dit var något jag var tvungen att göra..jag var tvungen att få ett avslut eller ett hopp..mina kvällar och nätter hade fram tills dess pendlat mellan hopp och förtvivlan..nu är det iofs bara förtvivlan, men det är bättre ändå..nu kommer jag kunna gå vidare..bygga upp min mur för att slippa stå så oskyddad om det skulle komma en annan idiot innanför radarn..

Det sura i det hela är att jag kan inte komma på att jag gjort något fel under hela tiden..det hade känts bättre om det varit något som jag klantat till mig med..då kanske det hade funnits en chans att ändra på det, men icke..det skedde egentligen bara ett misstag och det var att vi träffades så nära inpå hennes operation och det misstaget kan inte jag ta på mig..

Vän av ordning menar på att ett sånt här inlägg är ett misstag iaf..men det kvittar väl? Det är redan förbi..gråten är inte riktigt förbi..men chansen..jag har det svart på vitt om någon vill läsa? "Det kan aldrig bli du och jag"...så står det,,och fastän tårarna kommer när jag läser det sitter det en jävel inne i huvudet och säger "kanske" lik förbannat..

Sanningen är..det blev aldrig vi..och det är helt och hållet min förlust..någon gång måste jag komma över det, men det är inte idag eller imorgon...någon gång..i framtiden kanske jag gör det..