Da Jerk

Linda var nog min favorit trots allt, men den här låten fick mina ögon att tåras, den förstärkte känslan jag känt hela dagen, känslan av ensamhet, känslan av att förlorat för sista gången, känslan av att aldrig mer träffa någon som kommer att förälska mig så..

Den dagen måste komma då jag avfärdar den här låten som patetisk, som handlar om en patetisk människa som inte kan gå vidare, men tills vidare är jag den patetiska människan..jag kommer inte vidare, jag går genom mars med sorgen i mina ögon, jag försöker limma ihop delarna av mitt hjärta, men de fäster aldrig, de lossnar igen hela tiden, det kan vara en låt, en doft, en tanke, en dryg gnagare på ett kalas, det kan fan vara vad som helst...

Jag vet inte ens om jag vill gå vidare, jag kanske vill vara här, jag vet att jag vill vara förälskad, men lyckligt förälskad..och det ska vara i en svampälskande, 158.5 cm lång, yppig och ypperlig kvinna med tatuering i nacken..

Jag tror det får vara annars..tills världen har ändrat sig och jag får som jag vill stannar jag i min lägenhet, i min bubbla, där ingen kan få en chans att förälska mig igen...