Da Jerk

Jag inser det grymt patetiska i det...jag förstår hur osexigt det är, men jag kommer inte över ältandet..

Det är något sorgset över hela min person just nu, som om jag sålt smöret och tappat pengarna (men fan, skrev jag verkligen det där? Hur gammal är jag egentligen??)..dagarna på jobbet fungerar hyggligt..jag upprepar skämten till döddagar, men ändå..jag går framåt..jag får oftast jobbet gjort...det är annars, det är när jag har lite dötid som det kommer över mig..jag kan inte släppa henne..

Hon kom in som en vårvind i råkalla november, när det började tina upp och kännas som vår försvann hon..hon är oförglömlig och, nej..det går helt enkelt inte..

Inte blir det bättre av att jag ikväll satt och tittade på bilderna hon skickade till mig, jag smeker hennes kind på datorskärmen och minns tillbaks till november, på Söder, på sjukhuset..kan inte glömma henne, jag kommer aldrig glömma henne, frågan är om jag kommer komma över henne..jag har ju fan sörjt henne längre än jag känt henne...

Det är så jag börjar nynna på Magnus Carlssons "Kom hem" (kom heeeeem, vi börjar om igen, vi glömmer allt, därute är det så kallt, kom hem..)...hav överseende, jag är fortfarande inte helt botad från schlagerhetsen..trots mina försök genom att lyssna på Hästpojken varje vaken stund hemmavid..

Varför skulle jag kolla på bilderna? Du vet att hon är vacker Jerker, det var inte så att du behövde någon påminnelse om det, var det ett test? Nå, precis som allt för ofta i skolan så sumpade du det..grattis du får IG...starkt jobbat..

Jag skulle gissa att det är mer än 10 år sedan jag kände så här senast..betyder det att jag får vänta i 10 år till innan jag har chansen att träffa någon som verkligen kan förgylla mitt liv? Då är jag redan halvdöd..stor poäng då? Det är som jag sagt de senaste åren, kärlek var aldrig för mig, när jag fick det var jag inte mogen, när jag blivit redo finns det ingen för mig.
Sorgligt, men livet, nu ordnar det sig..det är snart vår, min vakna tid kommer att gå till att undra varför Bajen slopade matchprogrammet, det kommer att få mig att fundera på hur jag ska hinna med att se minst två matcher varje dag under fotbolls-EM och ändå jobba full dag...fast innan dess..det är två veckor till iaf innan tankarna kommer vara fastnaglade på Söderstadion..

Borde ge mig med det här innan tårarna kommer...borde porrsurfa och känna mig som en man...borde kanske gå och lägga mig så att jag är pigg imorgon...borde antagligen lära mig att stänga av alla känslor så jag kunde gå oberörd genom livet..men, det går inte...sorgsenheten ligger som ett täcke över mig..jag glömmer henne aldrig, hon kommer finnas där i mitt sargade hjärta resten av livet, gnaga en bit av det då och då..till slut blir jag kanske nog bitter för att förnedra någon annan kvinna och kan gå vidare med en spelad hjärtlighet och låtsasförälskelse...

Fast det värsta är nog att jag inte vet vad jag skulle säga om hon helt plötsligt gjorde tvärtom...det är inte alls säkert att jag skulle ta emot henne...jag trivs nog egentligen i melankolin..