Da Jerk

Ibland blir det inte som man tänkt sig..träningsvärken gjorde att jag hoppade joggingrundan idag, men det är inte det som gör det här till en skitdag, skitmånad, skitår eller ett skitliv...

Nej, det är något helt annat..för någon vecka sen kände jag mig lite nere, inte på topp helt enkelt och med tanke på hur liver ser ut just nu inte så konstigt...arbetslös...noll pengar och en dotter som flyttar till skåne så jag kommer inte träffa henne mer än några få gånger per år..

Sen tänkte jag på det som ändå var positivt..träningen har varit fantastisk så jag har lyckats gå ner mer än 14 kg, sommaren har faktiskt haft fantastiskt väder och solbrännan är bättre än på många, många år..det hjälpte lite, men ändå lite down..insåg då att jag faktiskt inte tränat på över en vecka och sen skulle ju alkoholen ur kroppen efter Englandsresan också..det ger en viss ångest och när jag nu körde igång träningen började det kännas lite bättre även om det fortfarande finns en viss nedstämdhet med tanke på osäkerheten inför framtiden, kommer jag någonsin få ett jobb? Hur fan ska pengarna räcka, de är snart helt slut??

 

Trots det hade jag hopp om livet nu...då kommer nästa dråpslag, nästan som från ingenstans får jag ett samtal från min lillebror idag. Mor har somnat in......skitdag, skitmånad, skitår och skitliv!

 

Visst, jag visste att hon hade lungcancer och påbörjat cellgiftsbehandling, sen visste jag också att hon blivit inlagd i slutet av förra veckan, men jag trodde det var uttorkning efter värmen i sommar..hade tänkt ringa och kolla hur det var med henne, men mitt vanliga slöa, prokrastinerande jag sköt givetvis upp det. Nu går det inte.

Hon hade en infektion i kroppen som de försökte bota med antibiotika om jag förstod det rätt när jag pratade med storebror, men hon hade noll immunförsvar kvar och infektionen tog hennes liv...

 

Skitdag, skitmånad, skitår och skitliv!!!